You are currently browsing the category archive for the ‘1’ category.
Ingen motivation, inget som känns lockande, ingenting alls. Det känns som att allt bara raseras under mina fötter och jag kan inte göra någonting åt det.
Skolan har gått åt helvete för den här terminen, och det finns inget jag kan göra åt det, förutom att vara där. Jag förstår inte själv varför jag inte orkar vara där, skola kväver mig. Inte skolarbetet i sig, inte alls, miljön och människorna gör det.
Usch.
Dessutom så ska Sara till sjukhuset imorgon, och vare sig mina lärare tycker att det är en bra idé att skippa det eller inte så ska jag följa med. Det finns en viss risk att hon har cancer, och en ”viss risk” räcker för mig. Jag ska vara där när vi får reda på vad det är.
Jag älskar dig mest i hela världen Sara, och jag är så orolig för dig.
Är det något allvarligt vet jag inte vad jag gör.
I knew that I couldn’t do it, that I wouldn’t make it.
Ja, gårdagens inlägg var ett desperat rop på hjälp från min tristess. Jag var en aning irriterad bara.
Och nu, dessutom, håller min kropp på att ge upp totalt känns det som, jag är svullen i hela ansiktet inklusive halsen, jag har börjat få lila/blå utslag på kroppen, mitt huvud och jag hänger helt enkelt inte med.
Dessutom har jag fått en jävla finne i örat, en finne i örat! Som gör att hela mitt öra gör skit ont.
Jaja, min telefon vägrar dessutom te mot meddelanden och telefonsamtal igen, så jävla jobbigt.
Jag är helt enkelt bara trött och jag längtar tills det blir vår. Lite sol, bra väder och nya vårkläder, dessutom, att åka till Holland.
Jag längtar.
Jag ska snart åka iväg till älskling, vi ska mysa och kolla på Dirty Dancing dagen till ära, det är ju trots allt Alla Hjärtans Dag.
Bye!
Gud vad trött jag är på allt!
Att jag skriker, att dom skriker, skolan, vännerna, annat.
Vart hittar andra orken?
Vart hittar jag orken?
Jag intalade mig själv att den här terminen ska det fan gå bra, men jag är så trött. Tröttheten ligger och vilar över mina axlar som en blöt tung jävla filt hela dagarna, och jag sover aldrig ut.
ÅH!
Om jag fick skulle jag lägga mig och ner på golvet och skrika och gråta, för allt känns bara så jävla meningslöst och är så jävla jobbigt.
Allt kommer rinna ur fingrarna på mig.
So the best thing, I can give to you
Is for me to go, leave you alone
You got growing up to do
Jag tror att vi ibland tär så mycket på varandra, oavsett alla vackra ord, tänk om alla vackra ord kunde sudda ut irritationen som blir som en tjock vägg mellan hjärnan och hjärtat?
Jag kan inte hjälpa ångestklumpen jag får, smärtan som kryper från bröstkorgen som slingrar sig ut mot armarna.
För jag är så rädd för att du kanske skulle säga hejdå, gå ut genom dörren, och inte komma tillbaka.
Jag är ju inte direkt försiktig, jag är inte speciellt ödmjuk, och jag är jävligt tjurskallig.
I’m just being me, and I’m no good.
Men, du kan ge dig fan på att jag släpper dig inte, aldrig i livet att jag skulle, och vet du vad, finaste kärleken, jag tror inte att du kan leva utan mig heller.
I’ll always be right here.
Jag är förlovad, ja, ni såg rätt, jag är förlovad! Det var det magiska och den mest lyckligaste stunden i mitt liv när jag och Sara stod mittimot varandra i vardagsrummet på tolvslaget, satte ringarna på varandras fingrar och såg varandra i ögonen.
Jag vill skrika ut till hela världen hur mycket jag älskar dig
Jag vill inte bara skriva det här, det räcker inte
Jag vill att alla ska veta precis hur mycket
Föralltid, jag lovar, jag kommer älska dig föralltid.
Jag hoppas 2010 blir ett bra år. Jag ska skärpa mig, skolan ska prioriteras, familjen ska definitivt prioriteras, och vännerna, och speciellt kärleken.
Jag ska visa att jag faktiskt är så mogen och vuxen i huvudet som jag är, jag ska bli en ödmjukare och trevligare människa.
Och, jag ska tamigfasiken inte hamna i något form utav slagsmål i onödan, det vore ifall någon slog till mig rakt över käften utan mening. Jag ska visa för alla att jag kan stå upp för mig själv utan sådant.
Och ett lite mindre viktigt är att jag ska ha bruna vältränade ben till våren.
Ja, så måste det bli alltså..
Och här sitter jag och blossar på min cigarett och tänker på livet.
Gud, jag förstår ingenting längre, jag trodde jag visste meningen med livet
Iallafall lite av den, men, jag börjar tvivla på det
Fan vad jobbigt allt blev
Jag ska sluta skriva innan jag skriver något jag inte borde.
It’s time for you to see yourself
All the misery you brought up
Gloria’s one day ahead
Watching you from the heaven’s gate
She’s tired of problems that you caused her mind
Tired of all those lies in your freak show
Tired of being alone at night
Being the lowest cat on earth
Jag har börjat fundera på vart det verkligen gick snett, och varför. Jobbigast är att jag inte kan komma på någon riktigt bra förklaring på varför.
Det är åldern. Det blir bättre. Du är bara fjorton.
Jag tycker det är jobbigt NU, jag vill ha en förklaring NU.
Fan i helvete.
Pissigt väder är det också, det blir väl förhoppningsvis bättre det med – någon gång.
Imorrn ska bli en bra dag iallafall! Ska vara med min fina Sara, kolla på kläder och kanske äta mat. Jag älskar dig!
Usch! Det regnar, det var snö igår, men nu regnar det. Jävla piss Sverige!
Jag tror jag har en arg dag idag, jag är väldigt missnöjd med allting – utom att jag ska sova hos Sara idag! Nu blev jag glad, hihi.
Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv förtillfället, känns som mina tankar, min vilja och jag inte färdas åt samma håll, och absolut inte samtidigt, ja, jag är fruktansvärt splittrad.
Where is my mind?
Jag har börjat sköta mig också, SKRÄLL! Haha, but Im still the same anyway.
Just nu sitter jag på brandstation och krökar! Nej, verkligen inte, vi ska åka skridskor, FYFAN VAD ROLIGT!
Får skriva något mer vettigt när jag får tag i en dator, känner att de som läser börjar bli lite trötta på sådana här inlägg.
Tja!
Jag funderade på att göra kaffe, sen insåg jag att jag inte riktigt förstår mig på kaffebryggaren, så jag struntar i det.
Men jag vill verkligen ha kaffe.
Jag behöver kaffe, mina nerver kommer inte klara av resten av den här dagen såvida jag inte får i mig kaffe.
ÅH JAG VILL HA KAFFE! Kanske skulle släpa mig ner till köket ändå, även fast risken är ganska stor att jag kanske rent utav råkar göra så att kaffesakimojen exploderar, vilket skulle vara så fruktansvärt typsikt typico!
Det är väldigt synd om mig idag förstår ni. Jag är sjuk, min röst fungerar inte riktigt som den ska, den behöver smörjas. Och mitt huvud känns ungefär tre gånger så stort än vad det var i förrgår, dessutom nyser jag nog snart den lilla hjärnsubstansen jag har på väggen, typico – igen.
Jag har varit hemma under helgen, försökt vara lite social mot familjen Hjärnsläpp mellan varven. Nu har de dock lämnat mig allihopa, brorsan och hans kompis (som förövrigt också är en del utav familjen, sorgligt nog) är på innebandy, mamma heelar tanter och pappa har åkt till Norge, och här sitter jag är SJUK! Fyfan säger jag bara, kukdag, det är tacken det.
Har börjat tänka mycket också, på saker som hänt ganska långt tillbaka.
Och även fast det varit jävligt tufft väldigt ofta så är jag faktiskt glad att det hände.
För vem hade jag varit nu om jag inte hade behövt gå genom det jag gjort?
Att bli trampad på, att folk spottat mig i ansiktet, att jag fått klara mig själv,
det har ändå gjort mig till mig.
Visst, det är jobbigt somfan, att det numera handlar om att överleva, inte att leva.
Och jag önskar att det inte var så ibland.
Men tack för att ni gjorde mig till mig.
För nu är jag så jävla mycket bättre än er, bitches.
Nu är det bara att kämpa.
I wouldn’t know, just how capable
I am to pull through
So I wanna say thank you
‘Cause it
Makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder
Makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter
Och Sara Axelsson, jag älskar dig, mer och mer för varje dag.
Ibland börjar jag undra om jag faktiskt gjorde något bra i mitt förra liv, om jag nu hade något, vilket jag mest troligen hade, eftersom jag nu har något så fint som Sara Axelsson.
Örat mot din bröstkorg
Höra hur du andas
Höra hur ditt hjärta slår, hårt, för mig, för oss
Vad som helst
Det här är villkorslöst
Jag skulle göra vad som helst för dig.
Vad som helst
Sara sov hos mig inatt, eller ja, så mycket sova blev det inte. Mycket film, och mycket annat, men inte sova. Jag vill inte ens sova när jag är med dig Sara, vill inte missa en sekund. Du är så jävla fin.
Det är så mycket ångest just nu, jag tänker för mycket I guess.
Har ni någonsin känt er så ifråntagna er egen frihet, så sårbara, att någon kan bestämma så mycket över er att ni nästintill känner er våldtagna?
Det är känslan jag har just nu.
Men som sagt, det är en jävla tur att jag har dig Sara.
Ge dom ett finger och värm min hand 