Ingen motivation, inget som känns lockande, ingenting alls. Det känns som att allt bara raseras under mina fötter och jag kan inte göra någonting åt det.
Skolan har gått åt helvete för den här terminen, och det finns inget jag kan göra åt det, förutom att vara där. Jag förstår inte själv varför jag inte orkar vara där, skola kväver mig. Inte skolarbetet i sig, inte alls, miljön och människorna gör det.
Usch.

Dessutom så ska Sara till sjukhuset imorgon, och vare sig mina lärare tycker att det är en bra idé att skippa det eller inte så ska jag följa med. Det finns en viss risk att hon har cancer, och en ”viss risk” räcker för mig. Jag ska vara där när vi får reda på vad det är.
Jag älskar dig mest i hela världen Sara, och jag är så orolig för dig.
Är det något allvarligt vet jag inte vad jag gör.

I knew that I couldn’t do it, that I wouldn’t make it.