Im no good, you’re no good.

Jag tror att vi ibland tär så mycket på varandra, oavsett alla vackra ord, tänk om alla vackra ord kunde sudda ut irritationen som blir som en tjock vägg mellan hjärnan och hjärtat?
Jag kan inte hjälpa ångestklumpen jag får, smärtan som kryper från bröstkorgen som slingrar sig ut mot armarna.
För jag är så rädd för att du kanske skulle säga hejdå, gå ut genom dörren, och inte komma tillbaka.
Jag är ju inte direkt försiktig, jag är inte speciellt ödmjuk, och jag är jävligt tjurskallig.
I’m just being me, and I’m no good.

Men, du kan ge dig fan på att jag släpper dig inte, aldrig i livet att jag skulle, och vet du vad, finaste kärleken, jag tror inte att du kan leva utan mig heller.
I’ll always be right here.

Do you think there is hope for me?

Jag är förlovad, ja, ni såg rätt, jag är förlovad! Det var det magiska och den mest lyckligaste stunden i mitt liv när jag och Sara stod mittimot varandra i vardagsrummet på tolvslaget, satte ringarna på varandras fingrar och såg varandra i ögonen.
Jag vill skrika ut till hela världen hur mycket jag älskar dig
Jag vill inte bara skriva det här, det räcker inte
Jag vill att alla ska veta precis hur mycket
Föralltid, jag lovar, jag kommer älska dig föralltid.

Jag hoppas 2010 blir ett bra år. Jag ska skärpa mig, skolan ska prioriteras, familjen ska definitivt prioriteras, och vännerna, och speciellt kärleken.
Jag ska visa att jag faktiskt är så mogen och vuxen i huvudet som jag är, jag ska bli en ödmjukare och trevligare människa.
Och, jag ska tamigfasiken inte hamna i något form utav slagsmål i onödan, det vore ifall någon slog till mig rakt över käften utan mening. Jag ska visa för alla att jag kan stå upp för mig själv utan sådant.
Och ett lite mindre viktigt är att jag ska ha bruna vältränade ben till våren.
Ja, så måste det bli alltså..

Och här sitter jag och blossar på min cigarett och tänker på livet.
Gud, jag förstår ingenting längre, jag trodde jag visste meningen med livet
Iallafall lite av den, men, jag börjar tvivla på det
Fan vad jobbigt allt blev
Jag ska sluta skriva innan jag skriver något jag inte borde.

It’s time for you to see yourself
All the misery you brought up
Gloria’s one day ahead
Watching you from the heaven’s gate

She’s tired of problems that you caused her mind
Tired of all those lies in your freak show
Tired of being alone at night
Being the lowest cat on earth

NU ÄR DET JUL IGEN

Oh my god.
Haha, det skriks, det städas, det tvättas, det lagas mat, julklappar slås in, och somsagt, det skriks.
Morsan kommenderar, jag är tyst och snäll, pappa suckar och brorsan sätter sig på tvären. Men det är ju så det ska vara, för nu se – så är det jul igen.
Imorgon kommer väl pappas morbror och hans fru hit. Vi äter, öppnar julklappar, kollar på Kalle Anka, åker till mormor, äter igen, öppnar julklappar, åker hem, sover. Underbart!

Jag längtar tills på nyår.
Du är så fin så fin så fin. Och jag hittar aldrig ord tillräckligt för att beskriva exakt hur fin du är Sara. Du är bäst!

Det rullar ganska bra alltså.

OH YEAH!
Skolan rullar på bra fan. Jag har sprungit runt som om jag hade eld i röven hela dagen. Jag har tappat två betyg! Och då ska ni tänka på att jag haft ca en månad på mig att arbeta ikapp en hel termins arbete, så… jag är bra! NO och syslöjd kommer jag få IG i, men jag låg efter fem kapitel i NO, det är ganska mycket det. Och jag vet inte om broderi är det jag prioriterar mest i hela världen just nu, eller va?

Och om ungefär en vecka är det jullov, och då ska jag förmodligen få flytta hem på fredagen också. Förstår ni hur fruktansvärt skönt det känns? Julmys med familjen då.
Jag kan knappt fatta att jag ska flytta hem igen.

Idag har jag och Sara tre månader. Hon överraskade mig med en ros. Jag blev så fruktansvärt glad, ingen har brytt sig om att göra sådant för mig förut.
På nyår förlovar vi oss, jag älskar dig Sara Viktoria Axelsson, du är så fin ❤

Det känns nästan okej nu, det känns nästan som att jag lever.

Where did I go wrong?

Jag har börjat fundera på vart det verkligen gick snett, och varför. Jobbigast är att jag inte kan komma på någon riktigt bra förklaring på varför.
Det är åldern. Det blir bättre. Du är bara fjorton.
Jag tycker det är jobbigt NU, jag vill ha en förklaring NU.
Fan i helvete.

Pissigt väder är det också, det blir väl förhoppningsvis bättre det med – någon gång.

Imorrn ska bli en bra dag iallafall! Ska vara med min fina Sara, kolla på kläder och kanske äta mat. Jag älskar dig!

åh.

Spenderat helgen med min underbara fina Sara.
Det är sjukt, jag har inte känt kvinnan länge alls, men hon gör mig så hel.
Leendet, skrattet, jag klarar mig inte utan människan.
Det känns som att det skulle funka, det skulle kunna hålla förbannat länge.
För det känns så rätt, allt blir rätt. Hon finns i allt jag gör, i varenda tanke. Hon är allt, och jag älskar henne.
The love runs deeper than my bones.

Jag vet att jag sårar och sviker ibland dock, och det gör mig så jävla rädd.

Ångesten har smugit sig på nu på kvällningen. Usch.

REGN

Usch! Det regnar, det var snö igår, men nu regnar det. Jävla piss Sverige!
Jag tror jag har en arg dag idag, jag är väldigt missnöjd med allting – utom att jag ska sova hos Sara idag! Nu blev jag glad, hihi.

Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv förtillfället, känns som mina tankar, min vilja och jag inte färdas åt samma håll, och absolut inte samtidigt, ja, jag är fruktansvärt splittrad.
Where is my mind?

Jag har börjat sköta mig också, SKRÄLL! Haha, but Im still the same anyway.
Just nu sitter jag på brandstation och krökar! Nej, verkligen inte, vi ska åka skridskor, FYFAN VAD ROLIGT!

Får skriva något mer vettigt när jag får tag i en dator, känner att de som läser börjar bli lite trötta på sådana här inlägg.
Tja!

Äh

Jag funderade på att göra kaffe, sen insåg jag att jag inte riktigt förstår mig på kaffebryggaren, så jag struntar i det.
Men jag vill verkligen ha kaffe.
Jag behöver kaffe, mina nerver kommer inte klara av resten av den här dagen såvida jag inte får i mig kaffe.
ÅH JAG VILL HA KAFFE! Kanske skulle släpa mig ner till köket ändå, även fast risken är ganska stor att jag kanske rent utav råkar göra så att kaffesakimojen exploderar, vilket skulle vara så fruktansvärt typsikt typico!

Det är väldigt synd om mig idag förstår ni. Jag är sjuk, min röst fungerar inte riktigt som den ska, den behöver smörjas. Och mitt huvud känns ungefär tre gånger så stort än vad det var i förrgår, dessutom nyser jag nog snart den lilla hjärnsubstansen jag har på väggen, typico – igen.

Jag har varit hemma under helgen, försökt vara lite social mot familjen Hjärnsläpp mellan varven. Nu har de dock lämnat mig allihopa, brorsan och hans kompis (som förövrigt också är en del utav familjen, sorgligt nog) är på innebandy, mamma heelar tanter och pappa har åkt till Norge, och här sitter jag är SJUK! Fyfan säger jag bara, kukdag, det är tacken det.

Har börjat tänka mycket också, på saker som hänt ganska långt tillbaka.
Och även fast det varit jävligt tufft väldigt ofta så är jag faktiskt glad att det hände.
För vem hade jag varit nu om jag inte hade behövt gå genom det jag gjort?
Att bli trampad på, att folk spottat mig i ansiktet, att jag fått klara mig själv,
det har ändå gjort mig till mig.
Visst, det är jobbigt somfan, att det numera handlar om att överleva, inte att leva.
Och jag önskar att det inte var så ibland.
Men tack för att ni gjorde mig till mig.
För nu är jag så jävla mycket bättre än er, bitches.
Nu är det bara att kämpa.

I wouldn’t know, just how capable
I am to pull through
So I wanna say thank you
‘Cause it

Makes me that much stronger
Makes me work a little bit harder
Makes me that much wiser
So thanks for making me a fighter
Made me learn a little bit faster
Made my skin a little bit thicker
Makes me that much smarter
So thanks for making me a fighter

Och Sara Axelsson, jag älskar dig, mer och mer för varje dag.

Lämna mig inte

Ibland börjar jag undra om jag faktiskt gjorde något bra i mitt förra liv, om jag nu hade något, vilket jag mest troligen hade, eftersom jag nu har något så fint som Sara Axelsson.

Örat mot din bröstkorg
Höra hur du andas
Höra hur ditt hjärta slår, hårt, för mig, för oss
Vad som helst
Det här är villkorslöst
Jag skulle göra vad som helst för dig.
Vad som helst

Sara sov hos mig inatt, eller ja, så mycket sova blev det inte. Mycket film, och mycket annat, men inte sova. Jag vill inte ens sova när jag är med dig Sara, vill inte missa en sekund. Du är så jävla fin.

Det är så mycket ångest just nu, jag tänker för mycket I guess.
Har ni någonsin känt er så ifråntagna er egen frihet, så sårbara, att någon kan bestämma så mycket över er att ni nästintill känner er våldtagna?
Det är känslan jag har just nu.
Men som sagt, det är en jävla tur att jag har dig Sara.

I did it again

Hejochhå.

Har nyss kommit ut ifrån mölnbacka (ett ungdomshem) kom ut igår.
Har nu blivit placerad i ett jourhem på Strand i karlstad. I väntan på familjehem, förmodligen…

Jag fattar inte hur jag kan tabba mig så förbannat hela tiden.
Det gör så ont när man inser hur många man sårat, utan att tänka på det.
Och nu sitter jag här igen, jag har absolut ingenting att säga till om.
Jag vill hem, jag vill vara med mamma och pappa, jag vet att jag har sårat er.
Det känns som jag sårat mig själv. Fan vad jag ångrar mig, och fan vad jag vet att jag inte kan göra det ogjort.
Förlåt alla, förlåt mamma, pappa, bror och syster, jag vet att jag har tabbat mig.

Och tack Sara Axelsson, jag förstår inte vad jag har gjort för att förtjäna dig.
Du är så förbannat fin, jag älskar dig.